I dag var vi på läkarbesök med Kelly som jag skrev. Det var angående hjärtat precis som jag trodde. Och det var samma specialist även denna gång. En äldre man som all personal pratat så gott om innan vi fick träffa honom. Enligt dom fanns det ingen bättre hjärtspecialist än honom på gävle sjukhus. Och det känns ju skönt.
Läkaren gjorde en grundlig undersökning på Kelly. Eller ja så gott han kunde iaf. Kelly låg och sprattlade i mellanåt och pratade för fulla muggar. Sen var hon ju promt bestämd att ultraljuds staven den skulle man äta inte titta på hjärtat med. Gosnuttan. Men han fick det sett som han skulle se.
Det han kom fram till var att Kelly har ett friskt hjärta utan några som helst problem. Det dom har sett har dock varit att blodådrorna eller vad det nu heter som går ut till vardera lunga har varit aningen trånga. Och det är det som gett upphov till det så kallade blåsljudet som läkaren på vår förra bostadsort hörde. Det finns alltså kvar. Men allt fungerade som det skulle. Och flödet var bra sa han. Men det blir ändå en koll om ca 1 år igen. Han sa även att han ser henne som fullt hjärtfrisk MEN att han ville ha detta under uppsikt ändå. Och det var skönt det med. Så att man vet vad som händer.
Det jag varit oroad över har varit om hon syresätter sig som hon ska. Eller ja lungorna, men tydligen gjorde hon det utan problem med. Det var dock den högra sidan han kunde ana sig se att det var lite trängre.
Men det är en stor lättnad för både mig och Fredrik att hennes hjärta är friskt.
Jag kommer i håg när den första läkaren som hörde ljudet berättade det. Gud, jag blev så livrädd att jag kunde ha börjat gråta på platsen jag stod på rätt upp och ner. Jag blev kall från huvudet och ner i hela kroppen. En sån panik känsla har jag nog aldrig någonsin känt förut.
Hemskt var det. Men nu kan jag pusta ut iaf. Det känns otroligt skönt.
Dock går det hjärtfel och hjärtsjukdomar på F:s sida så därav att jag varit extra orolig med.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar