Helt sanslöst att det gått så otroligt snabbt. Bara tanken Kelly blir 1 år om en månad och att Alexander blir 3 år innan sommaren är skrämmande. Shit. snart är dom vuxna och struntar i mamma och pappa. Egna personer , som lever sina liv. Herregudars så svårt det kommer att vara och släppa taget.
Jag kommer i håg när man själv var tonåring och tyckte att man var så stor och mamma visst inte behövde ringa och kolla att det var bra stup i kvarten. Bara att tänka på någon gång när jag stängde av telefonen en hela natt för att jag och min mamma bråkat och sen struntade i att höra av mig. Usch vilken rädsla, vilken panik hon måste ha haft. Tack och lov har jag lärt utav mina misstag.
När jag tänker mig in i hennes situation nu när jag själv är förälder så är det skrämmande. Hur kunde jag ens utsätta henne för det!? Ja mycket dumt har jag gjort under mina tonår. Men jag ska försöka gottgöra det mot mina egna barn. Dvs vara mer delaktig och öppen. Den inställningen har jag haft hela tiden. Man ska kunna prata om vad som helst med sina föräldrar och kunna lita på varandra.
Nej hua, tiden får gärna stanna lite grann nu... det går för fort.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar