Det blir inte så regelbundna inlägg här på bloggen nu. Ber om ursäkt för det men varit mycket.
Jag ska i allafall uppdatera er om läget gällande vikten. Det går faktiskt super bra. Jag har hållt mig borta från allt vad socker heter. Och jag har klarat mig i från den där hemska migränen som jag hade i somras med. Det är jag verkligen tacksam för. Det var bara i början utav veckan som jag fick lite ont i huvudet. Men det försvann efter en ipren.
Kosten går bra den med. Och jag kämpar vidare. Det känns riktigt härligt. Och i dag nu på kvällen var jag på den första riktiga PW / power walken. Det är så härligt när man efter en stunds rask promenad får den där känslan att man bara vill gå mer och mer. Jag älskar det. Och nu har jag hittat en perfekt promenad runda med som jag kommer att gå 3 gånger i veckan. Just nu känner jag inte för att gå uppe i ett motionsspår när det är snö och halt och så. Så går jag hellre efter vägarna som är trafikerade. Det känns säkrare med.Och nu har jag ju en perfekt rutt som tar ca 1 timme. Perfekt.
Och nu i slutet utav månaden så ska jag inhandla lite nya träningskläder och sen börjar jag gymma på vårt bad som ligger jätte nära där vi bor. Det kommer verkligen bli roligt. Och jag är så spänd och förväntansfull inför detta så ni förstår inte. Sist jag tränade var när vi bodde i byn jag bodde i tidigare. Och då gymmade jag med min mamma. Men nu ska jag gå helt ensam. Men bara det känns som en riktigt kick. Att jag inte kommer att ha någon jag måste ha med mig för att kunna träna. Vissa tjejer är ju så. Visst det är alltid roligt med sällskap och det undelättar att ha någon att prata med så klart. Men jag känner inte att det är ett måste. Och så kan man inte ha det heller. Att det ska vara ett krav för att kunna träna. Det var därför jag gav mig ut i spåret och knatade på ensam tidigare med. Jag var mer så förr. Att jag gärna ville gå med någon. Men det är för att man glömmer bort att man tränar / motionerar. Men nu är jag mer taggad än någonsin. Och jag kommer kämpa så tårarna rinner om det så är så det blir....
Det känns faktiskt som en tävling i mot själv. En tävling där jag kan bevisa för mig själv att jag faktiskt klarar av detta. Go me!
Nu blir det sängen bums. Upp tidigt i morgon. Natti!
1 kommentar:
Vad härligt att du är mer taggad än någonsin! :)
Skicka en kommentar